Ett sista andetag
Jag vaknar upp sätter mig i utkanten av sägnen. När jag öppnar ögonen ser jag mig omkring, känner inte igen något, "var är jag" frågar jag mig själv. Känner hur mitt hjärta slår allt snabbare av rädsla, luften börjar kännas tjock, "varför kan jag inte andas". Allt är mörkt, allt är tyst. "Är det någon där?", uttalar jag mig högt. Vill se mig omkring se om jag kan hitta någon väg ut. När jag reser mig upp känner jag att något tar tag i mina armar, darra mig tillbaka i sängen. "SLÄPP MIG", skriker jag. Helt plötsligt kan jag inte förflytta mina ben, någon håller fast dem . "SLUTA, SLÄPP MIG". Helt plötsligt hör jag ett skrik, men inte mitt skrik. Jag vänder huvudet åt vänster och hör skriket igen, det kommer därifrån, någon där, långt där borta är lika rädd som jag. Skriket blir allt högre, det kommer närmre och närmre. Helt plötsligt slutar det. Jag hör en dörr smälla till. Jag försöker en gång till att slita lås mig, men hur mycket jag än försöker så går det inte. Jag hör fot steg, som försöker ta sig egendom mörkret, stegen kommer närmre och närmar. Jag börjar skrika så mycket jag kunde och hoppades på gud att någon skulle rädda mig. Jag såg något glansigt komma igenom allt det mörka. Jag lyfte upp huvudet och försökte se vad som bländer mig. Sen såg jag, jag såg han, där var han med sitt leende. Han tittar på mig tog tag i mitt huvud och sa "varför så seriös?" och precis som han skulle.......
Jag vaknar upp hastigt, ser mig omkring och märker blåa väggar, jag är i mitt rum upptäcker jag och andas ut kan somna om nu.
Kommentarer
Trackback
