Varför känner man ofta att hat känns lättare än att älska. Vi hör oss själva säga ofta "gud vad jag hatar denna person, hon irriterar mig, hatar hennes beteende". När det kommer till att älska har det blivit en form att rädsla, varje gång man säger "jag älskar dig" till den som står bredvid en, blir man rädd och börjar fundera om man kommer stå ensam vid dörren, "kommer han komma tillbaka, varför älskar han mig inte som jag älskar honom". Genom att ge en del av sina känslor känner man sig trygg och känner att vad en som väntar i framtiden kommer man kunna övervinna. Genom hat kan man styra smärtan i hjärtat " lämna mig, ge mig en anledning att hata dig, få mig att glömma snabbt". Men kärlek och hat är en likhet i varan, när hat tar över så känner man en varm känsla i kroppen då personen passerar förbi, men när man ser den personen man älskar i ögonen så känner man hur värmen tar mer och mer över ens kropp. Men vad är egentligen lättare, finns det en grens hur mycket man kan hata och hur mycket kan man egentligen älska en person. Men vad man tror är att hat är en del av oss det finns inom oss, det är inget som man kan vända rycken mot. Även hur mycket man försöker att inte tänka på det så känner man hur värmen sprider sig från hjärtat och ut i resten av kroppen. Att känna att man älskar någon ger en pirrande känsla i hela kroppen från tårna och uppåt, känslan av hur man bara vill krama personen nära man ser den. Precis som hat så kan man inte strunta i sina känslor man kan inte syra vem man inte ska älska och vem man ska älska, det är en känsla som inte kan tvingas fram. Man kan säga att hat och älska ger en balans i människans vardag, att hata allt och alla är inte bra för ens stjäl och kropp men att älska allt och alla är omöjligt. Men det finna med att älska någon är att man får samma känsla tillbaka.